Lucka 23
Tycker ni att det är många långa damsträckor?
Det har diskuterats fram och tillbaka om längd och tuffhet för sträckorna i damkaveln. Många, kanske främst elitlöpare, vill ha längre och tuffare medan en del tycker att det blir för långt. Nu är vi övertygade om att damer både kan och vill. Titta på tjejvasan som blir fulltecknad år efter år, många är ute både 2, 3, 4 och 5 timmar. Så länge blir inte många ute i tiomilaskogen.
Om du mot förmodan blir kvar längre än vad du räknat med så kommer vi att ta efter Vasaloppet på ett annat sätt. Där delar man ut pannlampor vid Eldris till de sista åkarna så att de kan ta sig tryggt i mål. Vi kommer att dela ut kartläsningslyse vid varvningen för de damer som kommer att behöva det på sluttampen för att de skall ta sig tryggt i mål
Apropå att tjejer kan så lånar vi ytterligare en artikel från skriften som gavs ut vid 10MILAs 25-års jubileum 1970
(Vi ska bara påpeka att sedan flera år tillbaka så är tiomilakaveln en öppen kavel där alla får delta)
INGRID HADLER (enda kvinnan som sprungit Tiomila!)
JAG TOG IN 11 MINUTER PÅ TÄTEN
I Tiomilas inbjudan står 1970 att tävlingen endast är öppen för män. Det gjorde det inte i klartext tidigare. Därför kunde stafettvärldsmästarinnan INGRID HADLER hoppa in som reserv i norska BULs lag 1969. Men för säkerhets skull "förklädd" och anonym... Den vana piken tog in 11 minuter på täten - Och så trevligt hon berättar!
"Einar, du skal veksle", hörte jeg i mörkret borte fra den store menneskemengden. Jeg drev og värmet opp sammen med de andre gutta. Det som skilte meg fra de andre var toppluen. Eliers löp jeg som dem -hjulbent og med lange steg. Jeg hare passet på å se en annen vei når noen satte lyset på meg. Navnet löd jeg bra, og var stråks i vekslingsfeltet. Jeg hadde tätt av meg treningsdrakten, men luen beholdt jeg på ut gjennom menneskemengden. Åge, som jeg skulle veksle med på neste etappe, tok imot den borte i skogkanten.
Så bar det ut i den m0rke skogen sammen med ca. 270 mannfolk, riktig nok ikke alle på en gäng, for jeg vekslet som nr 150, 54 min. etter teten. En del 10pere hadde jeg kontakt med til de 4 förste postene. Noen tok jeg igjen, og andre tog igjen meg. De sistnevnte snudde seg og lyste på meg, men jeg förstod ikke hvorfor. Det ble meg senere fortalt ät hårspennene jeg satt opp det länge håret med var selvlysende.
Ved 4. post bommet jeg, men det var jeg ikke alene om. En hel del löpere som jeg hadde tätt igjen kom imot meg. Jeg fortsatte til et stikryss og da skjönte jeg ät jeg hadde löpt förbi posten. Jeg drog tilbake og rett i flagget. Denne klyngen fikk et lite försprång på meg som jeg ikke klarte ta igjen.
De neste postene gikk greit, men det var ikke mange mennesker å se. Det var ingen reaksjon å registrere hos postmannskapene, men besöket var også raskt for mitt vedkommende. Så kom den verste böygen — å passere det flombelyste målområdet "uoppdaget". Noen länge hårtufser hadde falt ned. Disse prövde jeg å feste för jeg löp ut av skogen, men greidde det ikke.
Til mål kom jeg som nr 143, 43 min. efter 1. lag, og fikk sendt min mann, Åge, ut på 4. etappe. Jeg hörte fra en av tilskuerne: "Var det inte en flicka?" Jeg tok luen på og gikk tilbake til teltleiren.
Foranledningen til dette var at 0-gruppa i BUL hadde bestemt seg for å stil le lag i Tiomilen for f0rste gäng. Vi hadde akkurat 10 löpere som var kvalifiserte nok til en slik konkurranse. Jeg hadde bundet meg for et annet arrangement, men 2 dager för de skulle reise ble en mann på laget syk og den eneste utveien var da å sette meg inn i stedet for ham.
I innbydelsen stod det: "Det svenska orienteringsförbundets regler gäller." Klubben fant ifölge disse regler å kunne sette meg opp på den korteste etappen på 6 km, som kvinner har lov til å löpe. Det var riktignok en nattetappe, og jeg hadde nesten ikke löpt om natten för. Da vi kom dit bort og skulle levere lagoppstillingen, kom det protest fra arrang0ren. De hevdet ät ifölge reglene hadde kvinner ikke lov til å 10pe Tio-milen, men de kunne ikke vise oss spesielle regler for Tiomilen. Vi hadde ingen utvei. Laglederen vår var skadet og kunne ikke löpe. Hans navn ble satt opp på den korteste nattetappen, og jeg måtte löpe.
Jeg må si det var med blandete fölelser Jeg drev mine förberedelser för start. Jeg syntes det var litt nifst å skulle löpe om natten her i Sverige, men gutta på laget holdt motet oppe i meg. At jeg skulle löpe mot bare mannfolk tenkte jeg i grunnen ikke så mye på. Jeg gledet meg også til å delta i en så stor konkurranse. Det har jeg aldri angret på siden.
Noe så imponerende har jeg ikke sett. ..
Världsmästarparet Ingrid och Aage Hadler sprang i samma Tiomilalag 1969! Ingrid hoppade m som reserv pä en Udig nattsträcka, växlade sedan till Aage. Foto: James Engman
Det som tiltalte meg mest ved dette enorme arrangementet var det fine miljöet omkring det hele. Da vi kom dit bort ble vi mött av en imponerende teltleir. BUL fikk tildelt sitt eget militaertelt midt i leiren. Vi grupperte vare soveposer rundt ovnen i midten, og förberedelsen til 1. etappe begynte. Alle var med på det. Og så var det starten — noe så imponerende har jeg ikke sett hverken för eller siden.
Utöver natten foregikk det mye inne i teltet. En spiste, en annan skiftet, en tredje kom ivrig inn og skulle fortelie om löpet sitt og om hvordan laget la an, mens siste etappers löpere gjorde et fortvivlet försök på å sove. Ute gikk stafetten videre. Tilskuermassen forflyt¬tet seg fra den ene vekslingen til den andre.
Utpå morgenkvisten var det innkomst, og vårt lag kom inn som nr 31 etter å ha ligget på 186. plass ved 1. veksling. Et resultat vi var fornöyd med — "selv med en kvinne på laget".
Inge kvinner i Tiomila - det var en hard avgjorelse
I skrivende stund får jeg vite ät tävlingsledningen har satt opp "nye regler" som sier at "bara manliga lö¬pare får ställa upp i Tiomila". Jeg må si det var en härd avgjörelse. Jeg hadde håpet ät de "nye regler" skulle tilläte kvinner å delta i en slik enestående stafett. Det er vanskelig for meg å komme med motargumenter når jeg ikke vet hvilke argumenter arrangören har for å utelukke kvinner. Jeg kan som eneste kvinne som har löpt denne sta¬fetten ikke finne noen. Et argument som skulle telle til vår fordel, var ät jeg som kvinne greidde å löpe inn 11 minuter på teten på min etappe. Dette burde iallfall vise ät mange lag ikke ville tape på å sette inn kvalifiserte damer på sitt lag.
Jeg må få si til mine med-O-söstre ät det er synd de ikke skal få oppleve å löpe en slik fantastisk stafett. Det er det morsomste O-arrangement jeg har vaert med på.
- Uppgifter
- Senast uppdaterad söndag, 21 december 2014 15:16