Banläggarnas ord - Ungdomskavlen
Vi kommer i fyra nyheter de närmaste veckorna låta våra banläggare kommentera terräng och banor för att ge er en rättvis bild över vad som väntar på årets 10-mila. Först ut är Lennart Andersson, banläggare för ungdomskavlen.
Ungdomskavlen
Ungdomsbanorna är mer fysiskt krävande än de senaste åren, dels beroende på kraftigare höjdskillnader, men också att stigarna till stor del utnyttjas som ridstigar. Ytterligare utmaningar är att det är begränsad planbildsorientering för de orangea banorna. Dessa banor innehåller mycket grovorientering där kompasstöd är en fördel, då ledstänger och inläsningspunkter kan vara mindre distinkta. Det finns dock tydliga hållpunkter på sträckorna i form av större eller mindre raviner, större sankmarker och tydliga bäckar. Särskilt ravinerna gör att planeringen av sträckan är viktig för att inte tvingas till att avverka onödiga höjdmeter. Stigsystemen består ofta av smalare stigar som kan vara svåra att upptäcka vid vinkelrätt passage. Löpbarheten i terrängen är väldigt god; bortsett från tuvmossarna är undervegetationen mycket begränsad. Inga grönområden eller hyggen förekommer på ungdomsbanorna. För löparna på sträcka 2, den gula banan, gäller det att vara uppmärksam hela tiden då de stigar som utnyttjas kan vara smala och i vissa partier otydliga. Otydligheten framgår av kartan.
På denna sträcka bör man undvika sankmarkerna längs sträckans mittlinje då deras utseende - långsmala, diffusa och uppe på en höjdplatå - indikerar att det är tuvmossar med otydliga gränser. Svårt att använda som distinkta ledstänger och med stor sannolikhet tungsprungna. Att välja höger- eller vänstervägval har båda sina för- och nackdelar. Det vänstra får en osäkrare, men mycket mer lättsprungen, ingång till kontrollen. Upplevs vägvalet som svårorienterat är det lämpligt att dra lite mer till vänster för att ha koll på den stora sankmarken. Det högra vägvalet skall leda fram till att fångas upp av stigen och vid osäkerhet kan kraftledningen användas som ett riktmärke. En mer distinkt sista säkra på detta vägval, men det gäller att lämna stigen så högt upp som möjligt för att inte trilla ner i ravinen och få onödiga klättringar.
Ett exempel på sträcka där det finns en eller flera tvärsgående raviner som gör att vägvalet bör planeras så att antalet onödiga höjdmeter minimeras. Att i denna terrängtyp ta förhastade beslut, kan resultera i rejäla, oönskade klättringar. Men rätt utnyttjade är ju ravinerna också väldigt bra hållpunkter på sträckan!
- Uppgifter
- Senast uppdaterad tisdag, 04 april 2017 17:28